Varför dra undan mattan för de som redan är slagna? - eller döden för Sverige som välfärdssamhälle!‏

Det sägs att verkligheten alltid överträffar dikten..
och inte i mina värsta mardrömmar kunde jag ana vilka konsekvenser min vilja att överleva skulle få.

Jag är en överlevare som allvarligt undrar om det var värt allt?!!!

Jag drabbades av cancer för 8 år sedan, hamnade snett i vården och fick inte hjälp förrän det nästan
var försent. Jag förberedde mig på att dö. Men läkarna lappade ihop mig och gjorde underverk och fick
mig att förstå att inte lägger cancervården ner hela sin själ, tid, empati och expertkunskap på att få mig
så hel och frisk som möjligt ifall de tror att jag är döende. Det tog lite tid att inse och var det värsta jag
gått igenom (tills nu) att kämpa sig tillbaka till livet och återerövra så mycket som möjligt av min vardag.
Mitt liv reducerades och jag har sämre hälsa och blev sk. "sjukpensionär". Men jag var överlycklig över
att få fortsätta att leva.

Mot alla odds och läkarnas och FK:s inrådan kom jag igen och började jobba deltid 2006 igen för jag ville
ju ha tillbaka mitt gamla liv. Jag gjorde alltså precis vad nuvarande regeringen vill få oss sjukpensionärer
att göra. Jag gav upp delar av min sjukpension för att få försörja mig själv igen. Men alla vackra ord om
"säkerhet" och att få behålla "pensionen" trots att jag försökte arbeta lite i mån av ork blev till en råttfälla
som smällde mig hårt.

Pga efterverkningarna av min cancerbehandling (strålskador bla) drabbades jag av upprepade infektioner
och blev allvarligt sjuk när min sköldkörtel gav upp så jag blev långtidssjukskriven för jag hamnade snett
innan jag fick rätt hjälp i vården igen. Man faller lätt mellan stolarna i vården när man har ovanliga
sjukdomar.

Min arbetsgivare skaffade en vikarie och FK jagade mig för att få mig att komma tillbaka i arbete igen.
I våras hade 180 dagars sjukskrivning passerat och jag tvingades att försöka arbeta lite igen. Men blev
hela tiden sämre när jag försökte arbeta och hade mycket sjukfrånvaro så både min arbetsgivare och FK
ledsnade. Arbetsgivaren tyckte jag var för sjuk för att arbeta och FK tvärtom och ville inte höra talas om
att jag inte var bättre. De hade ju sina regler att följa.

I juni skadade jag knäet och hoppade runt på kryckor hela sommaren innan jag opererades i september.
Ytterligare sjukskrivning och FK terroriserade mig nästan och trodde jag ljög (trots sjukintyg) tills jag blev
opererad då de äntligen accepterade att jag var hemma ytterligare några veckor innan jag kunde gå och
arbeta igen. Jag kände mig pressad och jagad och mådde sämre och sämre av att hela tiden bli ifrågasatt
och pressades att hela tiden skaffa nya sjukintyg som inte dög.

I oktober tvingades jag börja jobba igen. Men orkade inte och hade flera sjukperioder igen så min arbetsgivare
ledsnade och för några veckor sedan sparkade de mig för de har ju ingen nytta av mig när jag inte orkar jobba
och inte råd att betala mina sjukperioder så de behåller vikarien istället som är frisk. Allt detta har fått mig
att nästan ge upp och jag orkar inte kämpa längre. Man kan ju få förföljesemani för mindre!

Jag trodde jag skulle komma igen och få lite tid att vila ut och återhämta mig för att sakta börja jobba lika
mycket som innan min sköldkörtel rasade. Men drabbades av att regeringen ändrat på hela sjukförsäkringen
(som ju inte är värd att kallas försäkring ens - den skyddar ingen trots att jag varit med och betalat den)
så nu har jag inte ens ett jobb att komma tillbaka till och är för sjuk för att hitta ett annat.

Vem vill anställa dem som är på väg tillbaka, men ännu inte är friska?!!
Inte ens handikapporganisationer är så välvilliga (det var hos en av dem jag jobbade) för det är väl ändå inte
deras ansvar att försörja oss handikappade med sämre hälsa?!

Så vems är ansvaret då och vem ska försörja oss när vi själva saknar orken och hälsan?
Nu undrar jag bara: Var detta värt att överleva för?!!!

Mina pengar är slut för länge sedan och jag har lånat massor för att överleva det senaste året. Men nu väntar
avgrunden ("ättestupan") för jag blir snart utförsäkrad som alla andra och får inte ens socialbidrag enligt de
nya reglerna så jag kanske ska göra regeringen en tjänst och dö nu..eller??!!!