Ett brev betyder så mycket..eller? Hur mycket är regeringens ord om sjukförsäkringen värda egentligen?!

Jag skrev ett brev i december 2009 (se min blogg i januari)till Socialdepartementet, vår socialminister Göran Hägglund och socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.

Jag fick ett svar från regeringen - Men står de för sitt ord???!!
Nej jag har iaf inte fått det bättre utan blivit av med både sjukpenning, sjukersättning, tjänstepension och arbete.

Hade jag nöjt mig med att ha 100 % sjukersättning istället för att försöka
gå tillbaka i arbete 2006 på deltid hade jag haft det mycket bättre än nu och kunnat försörja mig.

Jag är en av de som drabbats både av svår sjukdom (cancer mm) och "stupstocken" i sjukförsäkringen och är nu utförsäkrad och arbetslös trots alla vackra ord i Cristina Husmark Pehrssons brev till mig den 12 januari 2010!

Så vad ska det bli av oss sjuka och utförsäkrade då och hur ska vi försörja oss sen???!!!

Nej nu är det dags att säga ifrån och byta regering och ge de röd gröna en chans att vända Titanic och rädda det sjunkande skeppet Sverige!!!!

Detta är mitt brev som jag registrerade på Socialdepartementet, som fick
Dnr: S2009/9699/Sr och nedanför det svar jag fick från Socialförsäkringsminister
Cristina Husmark Pehrsson:

Var det meningen? - Drabbad av fallgroparna i social- & sjukförsäkringen (till Cristina Husmark Pehrsson, svar går till Mona Molin)

Från: Mona Molin 2009-12-07

Meddelande:
Det sägs att verkligheten alltid överträffar dikten..
och inte i mina värsta mardrömmar kunde jag ana vilka konsekvenser min vilja att överleva skulle få.

Jag är en överlevare som allvarligt undrar om det var värt allt?!!!

Jag drabbades av cancer för 8 år sedan, hamnade snett i vården och fick inte hjälp förrän det nästan
var försent. Jag förberedde mig på att dö. Men läkarna lappade ihop mig och gjorde underverk och fick
mig att förstå att inte lägger cancervården ner hela sin själ, tid, empati och expertkunskap på att få mig
så hel och frisk som möjligt ifall de tror att jag är döende. Det tog lite tid att inse och var det värsta jag
gått igenom (tills nu) att kämpa sig tillbaka till livet och återerövra så mycket som möjligt av min vardag.
Mitt liv reducerades och jag har sämre hälsa och blev sk. "sjukpensionär". Men jag var överlycklig över
att få fortsätta att leva.

Mot alla odds och läkarnas och FK:s inrådan kom jag igen och började jobba deltid 2006 igen för jag ville
ju ha tillbaka mitt gamla liv. Jag gjorde alltså precis vad nuvarande regeringen vill få oss sjukpensionärer
att göra. Jag gav upp delar av min sjukpension för att få försörja mig själv igen. Men alla vackra ord om
"säkerhet" och att få behålla "pensionen" trots att jag försökte arbeta lite i mån av ork blev till en råttfälla
som smällde mig hårt.

Pga efterverkningarna av min cancerbehandling (strålskador bla) drabbades jag av upprepade infektioner
och blev allvarligt sjuk när min sköldkörtel gav upp så jag blev långtidssjukskriven för jag hamnade snett
innan jag fick rätt hjälp i vården igen. Man faller lätt mellan stolarna i vården när man har ovanliga
sjukdomar.

Min arbetsgivare skaffade en vikarie och FK jagade mig för att få mig att komma tillbaka i arbete igen.
I våras hade 180 dagars sjukskrivning passerat och jag tvingades att försöka arbeta lite igen. Men blev
hela tiden sämre när jag försökte arbeta och hade mycket sjukfrånvaro så både min arbetsgivare och FK
ledsnade. Arbetsgivaren tyckte jag var för sjuk för att arbeta och FK tvärtom och ville inte höra talas om
att jag inte var bättre. De hade ju sina regler att följa.

I juni skadade jag knäet och hoppade runt på kryckor hela sommaren innan jag opererades i september.
Ytterligare sjukskrivning och FK terroriserade mig nästan och trodde jag ljög (trots sjukintyg) tills jag blev
opererad då de äntligen accepterade att jag var hemma ytterligare några veckor innan jag kunde gå och
arbeta igen. Jag kände mig pressad och jagad och mådde sämre och sämre av att hela tiden bli ifrågasatt
och pressades att hela tiden skaffa nya sjukintyg som inte dög.

I oktober tvingades jag börja jobba igen. Men orkade inte och hade flera sjukperioder igen så min arbetsgivare
ledsnade och för några veckor sedan sparkade de mig för de har ju ingen nytta av mig när jag inte orkar jobba
och inte råd att betala mina sjukperioder så de behåller vikarien istället som är frisk. Allt detta har fått mig
att nästan ge upp och jag orkar inte kämpa längre. Man kan ju få förföljesemani för mindre!

Jag trodde jag skulle komma igen och få lite tid att vila ut och återhämta mig för att sakta börja jobba lika
mycket som innan min sköldkörtel rasade. Men drabbades av att regeringen ändrat på hela sjukförsäkringen
(som ju inte är värd att kallas försäkring ens - den skyddar ingen trots att jag varit med och betalat den)
så nu har jag inte ens ett jobb att komma tillbaka till och är för sjuk för att hitta ett annat.

Vem vill anställa dem som är på väg tillbaka, men ännu inte är friska?!!
Inte ens handikapporganisationer är så välvilliga (det var hos en av dem jag jobbade) för det är väl ändå inte
deras ansvar att försörja oss handikappade med sämre hälsa?!

Så vems är ansvaret då och vem ska försörja oss när vi själva saknar orken och hälsan?
Nu undrar jag bara: Var detta värt att överleva för?!!!

Mina pengar är slut för länge sedan och jag har lånat massor för att överleva det senaste året. Men nu väntar
avgrunden ("ättestupan") för jag blir snart utförsäkrad som alla andra och får inte ens socialbidrag enligt de
nya reglerna så jag kanske ska göra regeringen en tjänst och dö nu..eller??!!!

Mvh Mona‏‏

____________________________________________________________

S2009/9699/Sr

Mona Molin


Hej Mona!

Tack för Ditt brev. Du tar i Ditt brev upp flera aspekter av sjukförsäkringen och de reformer som genomförts. Jag vill därför inleda med att skriva något om regeringens utgångspunkter.

När regeringen tillträdde så var sjukförsäkringen i stort behov av förändring eftersom den hade kommit att användas för syften som den inte var avsedd för. Människor förtidspensionerades emot sin egen vilja och ställdes utanför arbetslivet utan något stöd för att komma tillbaka. Under en lång tid förtidspensionerades så många som 140 personer om dagen. Utgångspunkten för sjukförsäkringsreformen var att ersätta den tidigare passiva sjukförsäkringen med en sjukförsäkring som värnar de som är sjuka och samtidigt erbjuder hjälp och stöd tillbaka till arbetet till de som orkar och kan.

Erfarenheterna visar att ju längre tid en person är sjukskriven, desto mindre är chansen för denne att kunna komma tillbaka till arbete. Det är därför särskilt viktigt med tidiga rehabiliteringsinsatser och regelbundna avstämningar. Människor ska inte kunna glömmas bort i sjukförsäkringssystemen utan få den hjälp och det stöd de behöver för ett friskare liv. Mot den bakgrunden införde regeringen en rehabiliteringskedja med fasta tidpunkter för insatser och bedömningar av arbetsförmågan. Tiden under vilken en person kan få sjukpenning begränsades också till 2,5 år för att bryta de tidigare långa och passiva sjukskrivningarna som lämnade många i permanent utanförskap.

Regeringens avsikt har hela tiden varit att värna personer med allvarliga sjukdomar. Därför infördes i samband med reformen en särskild förmån – fortsatt sjukpenning – som innebär att personer med till exempel vissa tumörsjukdomar eller neurologiska sjukdomar kan få sjukpenning på 80 procent under obegränsad tid. Syftet var att allvarligt sjuka personer skulle få bibehållen ersättning och inte prövas mot arbetsmarknaden. Under hösten har reglerna för denna förmån också utvidgats, eftersom utformningen av villkoren hade visat sig vara för restriktiv.

Under hösten fick vi även indikationer om att ett antal personer med mycket allvarliga sjukdomar kommit att omfattas av delar av regelverket som främst syftar till att tillvarata arbetsförmåga. Allianspartiernas företrädare i socialförsäkringsutskottet tog därför i samråd med mig initiativ till en förändring av lagstiftningen för att säkerställa att allvarligt sjuka personer får en sådan trygghet från sjukförsäkringen som överensstämmer med regeringens ursprungliga intention. I och med förändringen så infördes undantag för de fall då en prövning av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden är oskälig.

Förändringarna innebär att allvarligt sjuka personer vars arbetsförmåga gradvis avtar ska kunna arbeta kvar på sitt eget arbete utan prövning av arbetsförmågan gentemot hela arbetsmarknaden. Inte heller personer som periodvis får en ökad arbetsförmåga - såvida denna inte är bestående - ska behöva söka ett annat arbete. Undantaget ska också gälla personer under pågående medicinsk behandling som syftar till att minska risken för återinsjuknande i till exempel tumörsjukdomar. Även personer som får rehabilitering som förväntas förbättra förmågan att arbeta hos sin arbetsgivare efter olyckor eller sjukdomar som till exempel stroke är undantagna från prövning mot hela arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av sjukförsäkringsreformen kommer vissa personer att nå en bortre tidsgräns för sin sjukpenning eller tidsbegränsade sjukersättning från och med januari 2010. Somliga kommer att kunna återgå till sitt arbete, andra kommer att behöva ett intensifierat stöd från Arbetsförmedlingen för att komma tillbaka till arbetslivet. Regeringen har därför infört ett arbetsmarknadspolitiskt introduktionsprogram som syftar till att under tre månader kartlägga individens förutsättningar och behov av stöd. Introduktionsprogrammet ska vara individuellt anpassat både vad gäller omfattning och innehåll.

Tanken är att programmet ska utformas efter varje persons behov. Den som på grund av exempelvis medicinsk behandling inte kan delta på heltid medverkar efter förmåga med full ersättning. Personer som arbetar deltid erbjuds att på motsvarande sätt delta i introduktionsprogrammet under övrig tid. Blir man tillfälligt sjuk under ett pågående arbetsmarknadspolitiskt introduktionsprogram är det trots detta möjligt att få fortsatt aktivitetsstöd i upp till fyra veckor. Personer vars dagar med förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning tagit slut kan åter få sjukpenning efter 87 dagar respektive tre månader från det att ersättningen från sjukförsäkringen först tagit slut.

Regeringens bedömning är att det i ett fåtal fall ändå inte kommer att vara möjligt för en tidigare långtidssjukskriven att delta i den verksamhet som Arbetsförmedlingen kommer att erbjuda. I dessa fall kommer förlängd sjukpenning att kunna utbetalas utöver de tidsbegränsningar som nu gäller. Detta kan till exempel gälla personer som vårdas inneliggande på sjukhus eller på annat sätt får omfattande vård i hemmet eller via sjukvården. Det gäller också om återgång i arbete eller ett deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program skulle medföra risk för allvarlig försämring av personens sjukdom. Även personer som på grund av svår sjukdom har fått en sådan avgörande förlust av verklighetsuppfattningen och förmågan att orientera sig att den inte kan tillgodogöra sig information omfattas.

Efter introduktionsprogrammet är alla Arbetsförmedlingens ordinarie tjänster tillgängliga. Däribland arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetspraktik, jobb med lönebidrag, nystartsjobb, jobb hos Samhall och arbete inom jobb- och utvecklingsgarantin.

Under de kommande tre åren satsar regeringen 17 miljarder på att hjälpa långtidssjukskrivna tillbaka till ett arbete. Det är av största vikt, framför allt för deras eget välbefinnande, men även för att vi tillsammans ska kunna bibehålla välfärden.

Jag förstår att det känns svårt just nu och jag kan bara hoppas att Din situation kommer att förbättras. Det är värdefullt för mig som minister att få brev från människor med tankar, synpunkter och berättelser. Jag tackar därför än en gång för att Du tog Dig tid att skriva.

Stockholm i januari 2010

Med vänliga hälsningar



Cristina Husmark Pehrsson


''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Registrator
Socialdepartementet
Tel. vx 08-405 10 00
Fax. 08-723 11 91
registrator@social.ministry.se
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''

"Vi måste höja våra röster för att höras.." !

Det är dags nu..
att reagera på förtrycket mot gräsrötterna som bär upp samhällsfundamentet!
De som kämpat, men blivit svaga och nu förstärks av
de nya rötter som tränger sig upp ur myllan..
vi är många, vi är starka vi måste höja våra röster..så upp på barrikaderna
som Tältprojektet igen!

Vårt hem, vårt trygga svenska folkhem som byggdes upp efter andra världskriget raseras nu av kapitalisterna (den borgerliga regeringen) som vill ta oss tillbaka till 1800-talet igen, innan fackförbunden och arbetarklassen ställde sig på barrikaderna och krävde lika rätt för alla!

Den borgerliga regeringen införde raskt "stupstocken" i sjukförsäkringen utan att bry sig om att reglera andra lagar i socialförsäkringen som ska skydda de sjuka från att falla mellan stolarna och bli utförsäkrade och utan försörjning.


Detta innebär att de som ville försöka gå tillbaka i arbete och klara sin egen försörjning utan att ligga staten till last, tappat hela eller delar av sin försörjning efter det att regeringen införde nya regler i sjukförsäkringen.

Före 2009 kunde man arbetspröva och behålla hela sin sjukersättning en period för att testa om man var frisk nog att arbeta igen. Sedan kunde man begära vilande sjukersättning helt eller delvis under en period. Ytterligare en fallskärm om man skulle bli sämre igen och inte orka jobba.

I januari 2009 försvann alla fallskärmar i sjukförsäkringen när tidsbegränsad och vilande sjukersättning försvann. Vilket i praktiken innebär att antingen är du helt frisk och "arbetsför i alla på den reguljära arbetsmarknaden förekommande arbeten" eller helt sjuk och med permanent sjukersättning. Sjukskriven får du bara vara max 550 dagar med ständigt lägre ersättning och högre krav på att byta arbete och bostadsort oavsett sjukdom och familjesituation.


För oss som offrade en del av sjukersättningen för att få jobba igen innebar detta en chockomställning.

Orkar du inte jobba heltid efter din come back kan det innebära bl a att den sjukersättning du har kvar på deltid baseras på den lön du hade när du blev sjuk för tex mer än 10 år sedan och den är knappast inflationsskyddad, så du tvingas snart ut i arbete för att kunna försörja dig.


Hade du dessutom arbete som tjänsteman när du blev sjuk och företaget betalade premier för din tjänstepension (ITP), baseras utbetalningarna av tjänstepensionen också på den lön du hade när du blev sjuk. Är dessutom försäkringen premiebefriad, innebär detta att när du blev 100 % sjukpensionär och slutade din gamla anställning pga sjukdom (tex cancer) kommer den försäkringen fortsätta att gälla ända tills du blir 100 % frisk och arbetsför igen. Dvs orkar du bara jobba 75 % så har du 25 % sjukersättning plus 25 % tjänstepension från din gamla försäkringsbolag (tex Alecta) och din nya arbetsgivare behöver aldrig betala ett öre för den tjänstepension du egentligen skulle tjäna in enligt din nya lön, som ju 10 år senare är mycket högre. Alltså sitter du kvar med din gamla tjänstepension oavsett hur mycket du jobbar, ända tills du orkar arbeta 100 % igen och inte längre får varken sjukersättning eller någon tjänstepension utbetalad från din gamla försäkring.

Det är en lucka i lagen har jag hört av höga tjänstemän på TCO, som säger att en lagändring är på gång så att man kan tjäna in tjänstepension för varje ny krona man tjänar och inte bara när man jobbar 100 %.

När kommer den lagen?!!
















Sedan faller du ju mellan stolarna när du blir utförsäkrad också. För tvingas du tillbaka i arbete, men ständigt tvingas stanna hemma för att du är för sjuk för att orka jobba (pga cancer, eller krigsskada från Afghanistan mm), så ledsnar ju arbetsgivaren på att behöva finansiera både en vikarie och din sjuklön när du är frånvarande. Detta leder till att många blir både utförsäkrade och arbetslösa!

När du sedan hamnar hos Arbetsförmedlingen och ska ansöka om A-kassa som du betalat en svindyr premie för, ifall du skulle råka bli arbetslös. Ja då får du beskedet att har du inte jobbat minst 50 % det senaste året så har du inte rätt till A-kassa heller.














Så där står du med byxorna nere och undrar varför du började jobba igen, istället för att stanna hemma med din 100 %-iga sjukersättning, nu när det resulterat i att du blev av med sjukpenning, delar eller hela din sjukersättning, A-kassan, jobbet och din lön.

Så jag frågar regeringen var finns den förbättring ni påstår att ni införde med den nya sjukförsäkringen? Fler kom inte ut i arbete! Men fler blev förnedrade, ifrågasatta som "maskare och smitare" av FK, arbetsgivare och regeringen, fastän de hade cancer eller något ännu värre. De har inte ens rätt till socialbidrag om de inte klarar av att delta till 100 % i Arbetsförmedlingenns jobbsökarprogram.

Och visst låter det vackert med alla löften om lönebidrag och anpassade skräddarsydda arbeten åt handikappade eller de som är för sjuka för att klara ett normalt jobb? Regeringens vallöften håller de inte! För sanningen är ju den att det kan du bara få om du släpper ditt gamla jobb och blir arbetslös och går till Arbetsförmedlingen och in i deras jobbsökarprogram först. Vilket slöseri med resurser och arbetstillfällen! Det skapar ju bara ytterligare utanförskap, särbehandling, förnedring ja rent av diskriminering!














Kanske borde vi anmäla regeringen och FK för diskriminering till DO, JO och dra dem inför EU-domstolen, för diskriminering och förföljelse av "folkgrupp" (dvs sjuka) är vad detta är egentligen!!!

Så det är något sjukt med Sverige och vår regering, som inte ens litar på sina egna medborgare och tackar människor som slitit hårt i sin anletes svett för att försörja sig och bygga upp vårt samhälle på detta förnedrande sätt!

Så upp på barrikaderna ni som orkar, gör som folket i Iran, revoltera, rösta rött och riv upp sjuk- och socialförsäkringslagarna och ge människor tillbaka sitt människovärde och liv igen!

Där kärlek inte räknas

Det regnar i mitt
hjärta

Någon såg inte
och trampade på
min själ

Jag är en stannfågel
som flyger
min väg

Det regnar tills
alla tårars sjö
torkat ut

Jag flyger
dit vinden bär

Men ska ingenstans
för mitt hjärta
blöder

Som en blind ska jag
söka mig
längs de krokiga stigar
som tar mig dit
där
kärleken bor

***