Aktuellt i riksdagsdebatten inför valet: Den enes bröd - Den andres död

Pajkastning och påhopp avlöste varandra i Riksdagen på onsdagen. Men mellan alla onödiga påhopp glimtade ändå nya idéer och lösningar till hur vi ska styra upp skeppet Sverige vars kapten (den borgerliga regeringen) hamnat lite ur kurs mellan alla vilseledande kobbar och skär.

Om den nye kaptenen (den Röd-Gröna alliansen med Mona Sahlin i spetsen) tar över rodret efter valet i höst, så har de definitivt bättre förslag till att reformera den nuvarande havererade sjukvårds- och arbetsmarknadspolitiken. Jag hoppas de börjar finslipa detaljerna redan nu och det blir mycket intressant att se vad Reinfeldts regeringsallians har att sätta emot denna bredsida framöver.

För visst är det Reinfeldt i spetsen för den borgerliga regeringen som har gjort ett hafsverk och som "Ett hjärta rött" säger i sin blogg:
"”fuskat” fram nya regler och lagar på löpande band – helt utan att utreda eller ta hänsyn till någon kritik från remissinstanser eller synpunkter från experter eller andra sakkunniga".

Då är det bättre att skynda långsamt och utreda som Mona Sahlin och den Röd-Gröna alliansen mellan S, V och MP förespråkar och bara justera de mest skriande orättvisa reglerna snarast möjligt.

Men dagens bästa förslag kom ändå från TCO och Sture Nordh i DN idag där han säger:
"Större hänsyn måste tas till individen...Vi behöver ha stabila regler i sjukförsäkringen och inte sådana som ändras med jämna mellanrum i takt med att den politiska majoriteten skiftar...Vi behöver en översyn av sjukförsäkringen för att få en försäkring som människor kan lita på och som gör att människor som drabbas av sjukdom kommer tillbaka i arbete så snart som möjligt. Den måste göras över blockgränserna."

Jag hoppas Reinfeldt och hans ministrar tar till sig av den svidande kritiken och justerar de mest skriande orättvisorna i sjukvårds- och arbetsmarknadspolitiken redan före valet!

Surrealism eller som i "Moderna Tider" av Charlie Chaplin

Jag pratade med min läkare idag och han berättade om hur upprörda läkarkåren är över att deras diagnoser ständigt ifrågasätts eller negligeras av FK och jag håller med.

Vad är det för politik som tillåter att lekmän (handläggare) på FK, på egen hand, utan att rådfråga försäkringsmedicinsk expertis eller den sjukskrivande läkaren ens, kan besluta om en patients arbetsförmåga? Är det ett sådant samhälle vi vill leva i?

Den Röd-Gröna alliansen ställde sig samma fråga idag. Men i ett större sammanhang. Dvs när det gäller utförsäkring och i presentationen av deras alternativa sjukvårdspolitik som de vill genomföra om de kommer till makten efter valet i höst.

För egen del har jag sett det ur "grodperspektiv" och kan bara relatera till egna erfarenheter, för något samarbete eller rehabilitering tillbaka i arbete existerar inte enligt nuvarande regelverk. Det känns mer surrealistiskt som ett "rullande band" i fabriken i Charlie Chaplins film "Moderna Tider" ungefär. Där alltid nya olyckor och oförutsedda händelser inträffar, som att reglerna hela tiden förändras och ingen vet vad som egentligen gäller eftersom allt ständigt förändras.

Handläggaren på FK krävde mig ständigt på nya, mer detaljerade sjukintyg och förklaringar till vad läkaren menade eller vad arbetsgivaren hade sagt. Men hon kontaktade aldrig varken läkaren eller arbetsgivaren för att höra deras syn på saken och de hade aldrig något uppföljande möte angående rehabiliteringen av mig för att jag snabbast möjligt skulle kunna återkomma i arbete. Däremot kallade FK mig till möte och krävde mig på att söka upp specialister, ordna remisser, intyg, sjukgymnastik, färdtjänst etc.

Så jag säger bara..man måste vara frisk för att orka vara sjuk!

Läkaren sjukskrev mig idag och sa att jag inte skulle orka jobba på flera månader utan behöver sjukgymnastik, terapi och eventuellt en ny operation av mitt knä för att komma igång igen. Han tyckte att vi bör fundera på om inte hel sjukersättning är ett alternativ, eftersom nuvarande arbetsplats inte är en bra lösning och jag har så pass allvarliga hälsoproblem just nu. Pressen på mig från FK och arbetsgivaren har bara gjort mig sämre så nu behöver jag satsa på vila och rehabilitering utan att behöva arbeta ett tag.

När jag kom hem efter läkarbesöket så hade jag fått ett brev. Det var arbetsgivaren som kallade till förhandling. De vill säga upp mig pga "arbetsbrist" för nu är ju vikarien anställd i mitt ställe och jag är övertalig eftersom jag inte orkar jobba lika mycket som förr.

Tack regeringen för att ni stressade mig sönder och samman med era nya regler! Min sköldkörtel har rusat in i väggen och kvar av mig är nu bara ett vårdpaket, som blir av med arbetet och hamnar utförsäkrad och oönskad på en arbetsmarknad där de friska slåss med näbbar och klor om varje jobbtillfälle!

Vad återstår för mig och de andra som är för sjuka för att arbeta, men råkat passera "bäst-före-datum" enligt nuvarande regler? För som Mona Sahlin sa: " Man blir ju inte frisk därför ett visst datum passerats!"

Tja, jag antar att AF, FK och A-kassan kommer att behöva mer folk..
så är det det alternativet till socialbidrag som återstår när
vi är för sjuka för att orka försörja oss?

Jag tycker den Röd-Gröna alliansens nya förslag om att man ska kunna få sjukersättning när inget annat funkar är bra. Men ännu bättre är deras förslag om möjligheten till rehabilitering och att få komma igen och jobba när och om man orkar. Det är bra mycket humanare än nuvarande lösning!