Ett mänskligare Sverige efter valet!

Bra sagt!
Ja, det är rätt väg Mona Sahlin och en Lex Jörg är nog vad som behövs för att sätta P för alliansregeringens stupstock och FKs tillämpning av alliansens nya sjukförsäkringspolitik som Reinfeldt ljög om i svt igår kväll.

För om alliansregeringen verkligen tycker att de sjuka ska få stanna hemma, så krävs ett tydligare förtydligande av den nya sjukförsäkringslagen än den de gjorde i julas. När de bara tyckte att hospitaliserade och akut cancersjuka skulle få ha rätt att behålla sin sjukersättning och inte prövas mot hela arbetsmarknaden.

En anställd på FK skrev på chatten under svts valutfrågning av Reinfeldt igår om att att FK fortfarande har tydliga direktiv om att pröva alla sjuka mot hela arbetsmarknaden och alltså utförsäkras på samma sätt som innan regeringen gjorde sitt meningslösa utspel i julas!

Exemplet om Strokeläkaren Dr. Jörg Teichert från Dalarna(Lex Jörg) som tvingas sluta som läkare och börja på Samhall för att han bara har 75 % arbetsförmåga kvar efter sin stroke är ju bara ett ytterligare hårresande exempel på regeringens häxjakt på de sjuka och svaga, vilket ska finansiera deras skattesänkningar!

Nej upp på barrikaderna igen och revoltera! För borgarna vill ta oss tillbaka till 1800-talet igen och beröva arbetarna på alla friheter och rättigheter de skaffat sig genom de senaste 100 åren genom arbetarrörelsen, vänstern, Socialdemokraterna och fackrörelsen. Så rösta röd grönt den 19 september om du vill ha ett mänskligare Sverige även för de sjuka, svaga och äldre!!!

"Vi måste höja våra röster för att höras.." !

Det är dags nu..
att reagera på förtrycket mot gräsrötterna som bär upp samhällsfundamentet!
De som kämpat, men blivit svaga och nu förstärks av
de nya rötter som tränger sig upp ur myllan..
vi är många, vi är starka vi måste höja våra röster..så upp på barrikaderna
som Tältprojektet igen!

Vårt hem, vårt trygga svenska folkhem som byggdes upp efter andra världskriget raseras nu av kapitalisterna (den borgerliga regeringen) som vill ta oss tillbaka till 1800-talet igen, innan fackförbunden och arbetarklassen ställde sig på barrikaderna och krävde lika rätt för alla!

Den borgerliga regeringen införde raskt "stupstocken" i sjukförsäkringen utan att bry sig om att reglera andra lagar i socialförsäkringen som ska skydda de sjuka från att falla mellan stolarna och bli utförsäkrade och utan försörjning.


Detta innebär att de som ville försöka gå tillbaka i arbete och klara sin egen försörjning utan att ligga staten till last, tappat hela eller delar av sin försörjning efter det att regeringen införde nya regler i sjukförsäkringen.

Före 2009 kunde man arbetspröva och behålla hela sin sjukersättning en period för att testa om man var frisk nog att arbeta igen. Sedan kunde man begära vilande sjukersättning helt eller delvis under en period. Ytterligare en fallskärm om man skulle bli sämre igen och inte orka jobba.

I januari 2009 försvann alla fallskärmar i sjukförsäkringen när tidsbegränsad och vilande sjukersättning försvann. Vilket i praktiken innebär att antingen är du helt frisk och "arbetsför i alla på den reguljära arbetsmarknaden förekommande arbeten" eller helt sjuk och med permanent sjukersättning. Sjukskriven får du bara vara max 550 dagar med ständigt lägre ersättning och högre krav på att byta arbete och bostadsort oavsett sjukdom och familjesituation.


För oss som offrade en del av sjukersättningen för att få jobba igen innebar detta en chockomställning.

Orkar du inte jobba heltid efter din come back kan det innebära bl a att den sjukersättning du har kvar på deltid baseras på den lön du hade när du blev sjuk för tex mer än 10 år sedan och den är knappast inflationsskyddad, så du tvingas snart ut i arbete för att kunna försörja dig.


Hade du dessutom arbete som tjänsteman när du blev sjuk och företaget betalade premier för din tjänstepension (ITP), baseras utbetalningarna av tjänstepensionen också på den lön du hade när du blev sjuk. Är dessutom försäkringen premiebefriad, innebär detta att när du blev 100 % sjukpensionär och slutade din gamla anställning pga sjukdom (tex cancer) kommer den försäkringen fortsätta att gälla ända tills du blir 100 % frisk och arbetsför igen. Dvs orkar du bara jobba 75 % så har du 25 % sjukersättning plus 25 % tjänstepension från din gamla försäkringsbolag (tex Alecta) och din nya arbetsgivare behöver aldrig betala ett öre för den tjänstepension du egentligen skulle tjäna in enligt din nya lön, som ju 10 år senare är mycket högre. Alltså sitter du kvar med din gamla tjänstepension oavsett hur mycket du jobbar, ända tills du orkar arbeta 100 % igen och inte längre får varken sjukersättning eller någon tjänstepension utbetalad från din gamla försäkring.

Det är en lucka i lagen har jag hört av höga tjänstemän på TCO, som säger att en lagändring är på gång så att man kan tjäna in tjänstepension för varje ny krona man tjänar och inte bara när man jobbar 100 %.

När kommer den lagen?!!
















Sedan faller du ju mellan stolarna när du blir utförsäkrad också. För tvingas du tillbaka i arbete, men ständigt tvingas stanna hemma för att du är för sjuk för att orka jobba (pga cancer, eller krigsskada från Afghanistan mm), så ledsnar ju arbetsgivaren på att behöva finansiera både en vikarie och din sjuklön när du är frånvarande. Detta leder till att många blir både utförsäkrade och arbetslösa!

När du sedan hamnar hos Arbetsförmedlingen och ska ansöka om A-kassa som du betalat en svindyr premie för, ifall du skulle råka bli arbetslös. Ja då får du beskedet att har du inte jobbat minst 50 % det senaste året så har du inte rätt till A-kassa heller.














Så där står du med byxorna nere och undrar varför du började jobba igen, istället för att stanna hemma med din 100 %-iga sjukersättning, nu när det resulterat i att du blev av med sjukpenning, delar eller hela din sjukersättning, A-kassan, jobbet och din lön.

Så jag frågar regeringen var finns den förbättring ni påstår att ni införde med den nya sjukförsäkringen? Fler kom inte ut i arbete! Men fler blev förnedrade, ifrågasatta som "maskare och smitare" av FK, arbetsgivare och regeringen, fastän de hade cancer eller något ännu värre. De har inte ens rätt till socialbidrag om de inte klarar av att delta till 100 % i Arbetsförmedlingenns jobbsökarprogram.

Och visst låter det vackert med alla löften om lönebidrag och anpassade skräddarsydda arbeten åt handikappade eller de som är för sjuka för att klara ett normalt jobb? Regeringens vallöften håller de inte! För sanningen är ju den att det kan du bara få om du släpper ditt gamla jobb och blir arbetslös och går till Arbetsförmedlingen och in i deras jobbsökarprogram först. Vilket slöseri med resurser och arbetstillfällen! Det skapar ju bara ytterligare utanförskap, särbehandling, förnedring ja rent av diskriminering!














Kanske borde vi anmäla regeringen och FK för diskriminering till DO, JO och dra dem inför EU-domstolen, för diskriminering och förföljelse av "folkgrupp" (dvs sjuka) är vad detta är egentligen!!!

Så det är något sjukt med Sverige och vår regering, som inte ens litar på sina egna medborgare och tackar människor som slitit hårt i sin anletes svett för att försörja sig och bygga upp vårt samhälle på detta förnedrande sätt!

Så upp på barrikaderna ni som orkar, gör som folket i Iran, revoltera, rösta rött och riv upp sjuk- och socialförsäkringslagarna och ge människor tillbaka sitt människovärde och liv igen!

Varför dra undan mattan för de som redan är slagna? - eller döden för Sverige som välfärdssamhälle!‏

Det sägs att verkligheten alltid överträffar dikten..
och inte i mina värsta mardrömmar kunde jag ana vilka konsekvenser min vilja att överleva skulle få.

Jag är en överlevare som allvarligt undrar om det var värt allt?!!!

Jag drabbades av cancer för 8 år sedan, hamnade snett i vården och fick inte hjälp förrän det nästan
var försent. Jag förberedde mig på att dö. Men läkarna lappade ihop mig och gjorde underverk och fick
mig att förstå att inte lägger cancervården ner hela sin själ, tid, empati och expertkunskap på att få mig
så hel och frisk som möjligt ifall de tror att jag är döende. Det tog lite tid att inse och var det värsta jag
gått igenom (tills nu) att kämpa sig tillbaka till livet och återerövra så mycket som möjligt av min vardag.
Mitt liv reducerades och jag har sämre hälsa och blev sk. "sjukpensionär". Men jag var överlycklig över
att få fortsätta att leva.

Mot alla odds och läkarnas och FK:s inrådan kom jag igen och började jobba deltid 2006 igen för jag ville
ju ha tillbaka mitt gamla liv. Jag gjorde alltså precis vad nuvarande regeringen vill få oss sjukpensionärer
att göra. Jag gav upp delar av min sjukpension för att få försörja mig själv igen. Men alla vackra ord om
"säkerhet" och att få behålla "pensionen" trots att jag försökte arbeta lite i mån av ork blev till en råttfälla
som smällde mig hårt.

Pga efterverkningarna av min cancerbehandling (strålskador bla) drabbades jag av upprepade infektioner
och blev allvarligt sjuk när min sköldkörtel gav upp så jag blev långtidssjukskriven för jag hamnade snett
innan jag fick rätt hjälp i vården igen. Man faller lätt mellan stolarna i vården när man har ovanliga
sjukdomar.

Min arbetsgivare skaffade en vikarie och FK jagade mig för att få mig att komma tillbaka i arbete igen.
I våras hade 180 dagars sjukskrivning passerat och jag tvingades att försöka arbeta lite igen. Men blev
hela tiden sämre när jag försökte arbeta och hade mycket sjukfrånvaro så både min arbetsgivare och FK
ledsnade. Arbetsgivaren tyckte jag var för sjuk för att arbeta och FK tvärtom och ville inte höra talas om
att jag inte var bättre. De hade ju sina regler att följa.

I juni skadade jag knäet och hoppade runt på kryckor hela sommaren innan jag opererades i september.
Ytterligare sjukskrivning och FK terroriserade mig nästan och trodde jag ljög (trots sjukintyg) tills jag blev
opererad då de äntligen accepterade att jag var hemma ytterligare några veckor innan jag kunde gå och
arbeta igen. Jag kände mig pressad och jagad och mådde sämre och sämre av att hela tiden bli ifrågasatt
och pressades att hela tiden skaffa nya sjukintyg som inte dög.

I oktober tvingades jag börja jobba igen. Men orkade inte och hade flera sjukperioder igen så min arbetsgivare
ledsnade och för några veckor sedan sparkade de mig för de har ju ingen nytta av mig när jag inte orkar jobba
och inte råd att betala mina sjukperioder så de behåller vikarien istället som är frisk. Allt detta har fått mig
att nästan ge upp och jag orkar inte kämpa längre. Man kan ju få förföljesemani för mindre!

Jag trodde jag skulle komma igen och få lite tid att vila ut och återhämta mig för att sakta börja jobba lika
mycket som innan min sköldkörtel rasade. Men drabbades av att regeringen ändrat på hela sjukförsäkringen
(som ju inte är värd att kallas försäkring ens - den skyddar ingen trots att jag varit med och betalat den)
så nu har jag inte ens ett jobb att komma tillbaka till och är för sjuk för att hitta ett annat.

Vem vill anställa dem som är på väg tillbaka, men ännu inte är friska?!!
Inte ens handikapporganisationer är så välvilliga (det var hos en av dem jag jobbade) för det är väl ändå inte
deras ansvar att försörja oss handikappade med sämre hälsa?!

Så vems är ansvaret då och vem ska försörja oss när vi själva saknar orken och hälsan?
Nu undrar jag bara: Var detta värt att överleva för?!!!

Mina pengar är slut för länge sedan och jag har lånat massor för att överleva det senaste året. Men nu väntar
avgrunden ("ättestupan") för jag blir snart utförsäkrad som alla andra och får inte ens socialbidrag enligt de
nya reglerna så jag kanske ska göra regeringen en tjänst och dö nu..eller??!!!